Vilket jävla liv jag lever....

Orkar inte ha det så här mer eller leva som jag gör. Kämpar hela tiden för att bli "bra", må bra, ha ett självförtroende och en självkänsla, inte bli arg. Men det är inte så lätt när man hela tiden ber om att någon (G) ska höra av sig om han inte är hemma en dag. Jag är en männsika på mycket rutiner, jag kräver mat vissa tider annars blir jag arg och jag har lärt mig att man passar tider annars hör man av sig till de människor som det berör. Dock gäller det visst inte dig utan JAG ska höra av mig o hela tiden undra var du är? O hör jag av mig låter jag sur, kontrollerande eller tjatig. Argh, jag blir galen. Hur i hela friden ska jag ändra hela min personlighet när du inte kan ändra en sån sak? O vara inne en kväll ibland?
Jag tränar för att få ett självförtroende o en kropp som en normal människa men inte hjälper det o det e klart man tappar suget då, för vem vill älska ett fetto? ett fetto MED muskler.
Vem vill älska någon som är arg? Men JAG ÄR INTE ARG, inte hälften av de gångerna. Jag e glad, jag är en kämpe iaf i skolan. Men du går in med tanken att jag ska vara arg varje gång vi ses, varje dag du kommer hem. O då får jag PRESS o KRAV på mig även från dig, inte bara från mig själv.....
För vem vill älska ett surt fett monster? Någon?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0