o livet det rullar på...

i sin vanliga lilla trall igen. Efter en underbar helg i Mellby med mitt allt. Det var välbehövligt att bara vara vi, borta från vardagen. Men chocken att komma hem skrämdes lite. Vardagen som slog mig i ansiktet.
Back to work, skola, skola, skola gör mig sjukt stressad och det hjälper ju inte vidare med alla krav jag ställer på mig, du ställer, världen ställer... Men jag måste, MÅSTE bara klara allt, skola, liv, sommar, fritid, hus, kärlek. Ja alltid är det tusen saker som måste göras.
Medveten närvaro, hur ska jag hinna det när vardagen gör ont, stressar och slår mig rakt i ansiktet.

Jag grät igår, grät över att jag inte är som jag ska, o jag tycker det är uppväxten som gör det, men jag har inte haft någon dålig sådan, jag älskar min familj o det har gjort vad de kunnat för mig.

Jag äts upp, Hel. Inifrån.

Men du vet, Jag älskar dig, jag lever för dig och jag vet att du gör vad du kan.
Min bondpojk <3

image5

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0