solskensliv o kaos

det var några dagar sedan. Mycket har hänt. det är typ över snart. vi orkar inte mera. jag tär så mycket o det finns inget kvar av det som en gång var kärlek. Men jag är så rädd, rädd att bli ensam kvar för innerst inne älskar jag dig ju. Innerst inne minns jag vad jag älskar dig för o vad jag saknar. *Än är inte mitt hopp ute* men ditt är snart jag vet. kanske e det bäst att jag bor själv ett tag? Men det vill jag inte, jag älskar detta ställe. JAG ÄLSKAR mitt hem. Det blir bara så fel iblnad. Hoppas att du o jag står ut några v o att farbror dr är snäll o ger mig något så humöret förblir jämnare o att terapin ger nytta.

solskensväder o uteplugg. Nästan så man har blivit lite brun. Jippie. Jag älskar sommaren!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0