Åt helvete, livet.
jag hatar dig, jag hatar dig så det gör ont när du gör så här. När du kör över mig, allt jag säger och allt jag vill.
Igår var jag så glad, kunde se det bra även om det är så långt från bra man kan komma just nu. Kunde acceptera läget. Men så ska du alltid sova, sova så fort man försöker umgås och vara mysig, anstränga sig. Jag blir så besviken, känner mig totalt jävla oduglig. Lyckades då avhålla en situation som oftast blir bråk. Var så STOLT över mig. men du ser inte du, för du ser bara FELEN, vi har och jag har och det är ALLTD MITT FEL. Fan vad jag hatar det. O så blev det som det blev idag. Jag bad vänligt, men saker och ting gör sig inte självt här hemma. Det är jag som gör det, jag som ploclar ordning men du tror visst att det är du eller att det blir rent av sig själv.
Jag vet att jag inte är ensam men just nu känns det så.
Vad vore jag utan er mina vänner? Jag vet att ni tycker jag är dödens jobbig, men jag orkar inte ha det så här, jag måste få ventilera mig lite. Jag måste ha all tid på gymmet, kören, vännerna, utgång o nu har jag hoppat på en extra kurs. Allt för o hålla mig borta hemifrån med risk att GÖRA FEL. För det är visst det enda jag kan, eller hurälskling?
Fan ta livet. Men kärlek till de som finns för mig o de som stöttar mig.
Hoppas du får det fint på Irland, underbara syster. Jag kommer o sakna dig.
Jag saknar den jag var, den jag vill vara och den jag kan vara när jag är glad, i skolan. Men var e lyckan? Jag vill vara lycklig. Vill kunna skratta från hjärtat igen.Inte ens det kan jag ju älskling, för du skrattar jag ju för högt!!! Så säg mig. Hur vill du att jag ska vara för o behaga dig älskling?
Jag vet inte själv, för jag har tappat mig själv någon stans på vägen och försöker nu skaffa mig ett eget. Med all träning, kör, vänner, skola osv. men det är inte så lätt o hinna med det, för dygnet har inte 48 timmar så jag kan städa, laga mat, handla o passa upp dig också. Så du kan hinna med ditt liv. Varför måste du leva på familjen o inte med mig?
Gode Gud, ge dygnet minst 48 timmar.
Åt helvete, livet. För det leker inte med mig i allafall. Just nu prövar det mig.
Igår var jag så glad, kunde se det bra även om det är så långt från bra man kan komma just nu. Kunde acceptera läget. Men så ska du alltid sova, sova så fort man försöker umgås och vara mysig, anstränga sig. Jag blir så besviken, känner mig totalt jävla oduglig. Lyckades då avhålla en situation som oftast blir bråk. Var så STOLT över mig. men du ser inte du, för du ser bara FELEN, vi har och jag har och det är ALLTD MITT FEL. Fan vad jag hatar det. O så blev det som det blev idag. Jag bad vänligt, men saker och ting gör sig inte självt här hemma. Det är jag som gör det, jag som ploclar ordning men du tror visst att det är du eller att det blir rent av sig själv.
Jag vet att jag inte är ensam men just nu känns det så.
Vad vore jag utan er mina vänner? Jag vet att ni tycker jag är dödens jobbig, men jag orkar inte ha det så här, jag måste få ventilera mig lite. Jag måste ha all tid på gymmet, kören, vännerna, utgång o nu har jag hoppat på en extra kurs. Allt för o hålla mig borta hemifrån med risk att GÖRA FEL. För det är visst det enda jag kan, eller hur
Fan ta livet.
Hoppas du får det fint på Irland, underbara syster. Jag kommer o sakna dig.
Jag saknar den jag var, den jag vill vara och den jag kan vara när jag är glad, i skolan. Men var e lyckan? Jag vill vara lycklig. Vill kunna skratta från hjärtat igen.
Jag vet inte själv, för jag har tappat mig själv någon stans på vägen och försöker nu skaffa mig ett eget. Med all träning, kör, vänner, skola osv. men det är inte så lätt o hinna med det, för dygnet har inte 48 timmar så jag kan städa, laga mat, handla o passa upp dig också. Så du kan hinna med ditt liv. Varför måste du leva på familjen o inte med mig?
Gode Gud, ge dygnet minst 48 timmar.
Kommentarer
Trackback
