UrSarasLiv

Tankarna på att flytta gör mig faktiskt upprymd. Känner mig glad, känns spännade och som en nystart. Samtidigt är det vad jag vill allra minst i hela världen, men jag antar att det är vad jag har behövt i många, många år nu. Närmare de sista 2 åren faktiskt. Man löser inte vissa problem ensam, och man hittar inte sig själv tillsammans med någon annan heller.

Samtidigt så är jag vilsen. Kanske är det som du säger. SLUTA LETA så hittar du dig själv! Men det är svårt när jag inte vet i vilken ände jag befinner mig. Ena sekunden är det på avgrundens brant, nästa svävande bland hopp  och drömmar.

Jag blir knäpp. Alla dessa TANKAR, allt detta ÄLTANDE, allt detta KÄMPANDE.

Blä.