Sluta älta, klaga och gnälla
Jag ör sjukt dåligt på att vara positiv. Men jag skriver bara när jag mår dåligt.
Samtidigt är de då som jag är mest kreativ, vet inte vad jag ska göra med alla känslor annars.
Jag helt enkelt svårt att hantera mina känslor, ni som inte vet det vet det nu och ni som redan visste hoppas jag stannar kvar.
Jag tror livet har tagit en vändning igen. Jag tror att glädjen börjar ta prägel på min dag.
Jag känner fjärilar i magen, jag känner äkta glädje när jag får dansa, när du ringer, när jag tänker på jobb, bostad och framtid...
Jag tänker på honom ofta, fortfarande, men jag tänker också på M. Han får mitt hjärta att slå ett extraslag ibland när jag tittar på telefonen.
Men jag är rädd, rädd att göra något dumt, att såra honom, att inte vara mogen, rädd att kasta mig ut. Också rädd att utplåna mig själv igen nu när jag äntligen ser lite ljus på min väg igen och känner både hopp och glädje i livet. För jag ska ALDRIG ALDRIG göra så mot mig, låta någon göra så eller låta någon behandla mig så igen. INTE DU, INTE HAN och INTE HELLER JAG!
Så är det bara, därför är jag också rädd. Att tappa mig själv nu när jag äntligen hittat en liten, liten bit av det som försvunnit under sista åren i mitt liv!
