UrSarasLiv

Hatar att mitt liv och mina planer inte blev som planerat. Hatar att jag ska ta mig upp ur skiten igen. Hatar att du gång på gång tar grepp över mig igen, att du stampar på en som redan ligger. Jag hatar tanken att jag kan bli lämnad ensam, få leva själv resten av livet medan du hittar någon annan. Jag hatar tanken på att du har det bra utan mig, tanken på att någon annan ska få dela livet med dej och de drömmar och den framtid jag byggde upp för oss.

Jag hatar att jag smatidigt som jag ska försöka ta mig upp från helvetet, ta mig genom det och skapa mig ett eget liv där jag är piloten samtdigt också ska börja fundera på framtiden. Söka jobb, lägenhet, flytta, sluta skolan och tryggheten. Mista mina vänner och det stöd jag har i er idag.

Jag är rädd att falla ännu djupare ner i det mörker dit jag är på väg idag... Jag är rädd att släppa taget om mina drömma som inte blev som jag önskade. rädd att om jag släpper taget blir själv för resten av livet.

Det ger mig ångest. Jag måste bli kapten i mitt liv. Lära mig acceptera mina käsnlor, lära mig hantera dem. Lära mig vara själv. Tycka om mig själv.