Vågar jag?

Vågar jag?
...Släppa taget nu!
Gå vidare,
ge mig hän åt någon?
Lita på någon annan?
Satsa?
Är jag redo?

Jag är rädd;
Att det ska sluta likadant igen,
att jag ska bli sviken av någon,
att jag ska bli lämnad igen,
att jag ska självutplåna mig själv.
Attt jag inte läkt ihop ordentligt.

Jag är rädd att ärrvävnaden ska spricka upp,
att jag ska falla igen,
längre och längre ner.
För det orkar jag inte.
Inte nu,
när jag sakta, sakta börjat klättringen uppför.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0